Nestle investerar i sionism

Med 224 541 anställda i 479 industrier över hela världen är Nestle inte bara det största industriföretaget i Schweiz utan också världens största livsmedelskoncern. (1)   Denna framskjutna ställning betyder att det för tusentals företag blir intressant att ta efter Nestles exempel. Enligt den schweizisk-israeliska handelskammaren är ett av dessa exempel att det är förmånligt att investera i Israel. (2)  

Nestle började investeringarna i Israel år 1995 genom att köpa 10% av det israeliska livsmedelsföretaget Osem Investments. Två år senare ökade Nestle sin andel till 50,1% och skaffade sig därmed kontroll över Osem. (3)   För att undvika dubbelbeskattning av schweiziska företag som producerar i Israel och säljer i Europa slöt regeringarna i Schweiz och Isreal i januari 2002 ett avtal. Detta ledde till att Nestle i september 2002 tillkännagav en omfattande expansion i Israel som kommer att fylla på den israeliska ekonomin med ytterligare $80 milj. (4)

Nestles tyngdpunkt i Israel är Sderot, en bosättning som grundades år 1951  en kilometer från Gazaremsan för att underlätta sefardiska judars inflytande och för att sprida judisk närvaro uniformt över Israel. (5)   Sderot är byggt på platsen för den palestinska staden Al-Najd vilken utsattes för etnisk rensning år 1948. (6)   I Sderot bor i dag 23 000 judiska immigranter från Marocko, Etiopien och f.d. Sovjetunionen varav hälften anlände de senaste tio åren. (7)    Likt många platser för immigrantbosättningar eller ”utvecklingszoner” som de benämnes av den israeliska staten saknar Sderot basmöjligheter för ett bekvämt liv. Arbetslösheten är 10% och mer än 30% av barnen är beroende av privat välgörenhet eller statliga bidrag. (8)   25% av de senast ankomna immigranternas barn fullföljer inte skolan. (9)

Med Osem driver Nestle en 700 m2 stor fabrik i Sderot och förra året kungjorde koncernen sin avsikt att starta ett forsknings- och utvecklingsprojekt på 1200 m2. Sådana anläggningar förser en annars fattigdomsmärkt stad med anständiga löner och levnadsbetingelser. De möjliggör för Israels regering att fortsätta importera judar som uppfyller landet medan palestinier förnekas återvända. År 2002 fick Nestle ett bidrag på 24% av kostnaderna från Israels regering, som erbjuder diverse stimulansåtgärder för investeringar i ”utvecklingszoner”. (11)   Dessa som i sin tur grundas på USA´s ekonomiska bistånd ges till företag som kan hjälpa till med att lösa svåra sociala problem som medföljer en massabsorbtion av etniskt avgränsade grupper. Samtidigt betyder byggande i ”utvecklingszoner” att man bygger på resterna av palestinsk bebyggelse. När de gamla stenhusen och de envisa kaktusväxterna är övertäckta hoppas man också att grunden för den palestinska historien och rätten att återvända har gömts. Totalt har Nestle f.n. över 4000 israeliska anställda vid 11 industrier, alla i ”utvecklingszoner”, bland dem följande: Tzabar Salads Industry (ett dotterföretag till Osem) i Kiryat Gat (på platsen för den palestinska byn Iraq al-Manshiyya, förstörd av israelerna efter 1948); en kakfabrik i Ahihud och ett logistikcenter som skall byggas i Nachsholim (Al-Tantura). (12)

Men Nestles nytta för den israeliska ekonomin stannar inte vid industrier och arbete. Forsknings- och utvecklingscentret i Sderot anses särskilt förmånligt för Osem´s tillväxt och ger detta företag teknologiskt know-how och ökade exportmöjligheter via Nestles distributionsnätverk. Följaktligen växer Osem`s aktier 5 gånger snabbare än övriga på Tel-Aviv`s aktiemarknad. (13)   Nestles investeringar i Osem har också betytt att dess produkter kan nå en global marknad vilket är nödvändigt inte bara för fortsatt tillväxt utan också för dess överlevnadsmöjlighet i en tid av djup lokal nedgång orsakad av intifidan. Osem`s omsättning år 2002 var $46 milj. varav 15% från export. (14).

Vidare bidrar Nestle till samhällsutvecklingen genom otaliga välgörenhetsprojekt. ”Skolor erhåller stöd genom var med i industrin-projekt där klasserna får göra bekantskap med olika aspekter på israels industri.  Pensionerade företagsledare besöker skolorna och lär ut om sina industrier. Det ordnas besök på Osem`s fabriker under ledning av dess styrelseledamöter.” (15)   Dessa projekt avlastar skolbudgeten för Israels regering. Genom att de genomförs av ett privat bolag kan de utformas uteslutande till judiska israelers fördel. Det är genom att dylika initiativ är privata som den israeliska staten kan hävda att den handlar demokratiskt och behandlar alla medbogare lika – medan palestinier uppenbart diskrimineras.

 Motståndare till en bojkott mot Nestle pekar på den fabrik Nestle har på palestinskt territorium i industrizonen Karni i Gaza. (16)   Många företag som verkar i Israel anställer lågutbildad palestinsk arbetskraft eftersom de ser fördelar i användningen av en innesluten bofast befolkning som är berövad rätten till försäkringar och fackanslutning, politiskt förtryckt och samtidigt i stånd att själv stå för kost och logi. (17)   Öppnandet av fabriken i Karni våren 2000 skall ses i detta sammanhang – som stöd och utnyttjande av ett de sociala rättigheternas aparheidsytem.

Sammanfattningsvis bygger Nestle på stulen palestinsk jord, döljer ruinerna, sörjer för arbete och medel att förverkliga sionisternas mål som är en helt och hållet judisk närvaro i Israel, för att sedan sälja produkterna av ett sådant aphartheidsystem utomlands så att den israeliska ekonomin kan florera medan den spenderar stora summmor på förtrycket av palestinier som kräver sina rättigheter. Inte underligt att Nestle erhöll Jubileumspriset av premiärminister Benjamin Netanyahu år 1998, ”den högsta belöning som någonsin utdelats av staten Israel som erkänsla för de individer och organisationer som genom sina investeringar och affärsförbindelser gjort mest för att stärka den israeliska ekonomin”. (18)

Ett konsekvent skurkbolag

Alltsedan 1977 har Nestle varit föremål för internationell bojkott för dess vilseledande marknadsföring av artificiell babymjölk som ett överlägset alternativ till modersmjölk. Artificiell babymjölk kan skada spädbarn eftersom den inte innehåller de naturliga antikroppar som modersmjölken har och för att den är extremt dyr. Detta får många mödrar att blanda ut den med för mycket vatten resulterande i undernäring. På många platser är det använda vattnet också förorenat. När barnet väl är tillvänt sinar modersmjölken. Nestle förser sjukhus med gratis förpackningar med resultatet att många spädbarn aldrig ens får en chans till amning. Bojkotten tvingade Nestle år 1948 att acceptera WHO´s internationella marknadsföreskrifter för bröstmjölksubstitut. Men när det upptäcktes att bolaget inte levde upp till sitt löfte återupptogs bojkotten 1998.  Den håller på än i dag med full kraft.

Nestle har också dragit på sig kritik för sin användning av genetiskt modifierade ingredienser och för sin upphandlingspolitik av kakao och kaffe som uppmuntrar slaveri. Exempelvis köper Nestle kakao från elfenbenskusten där kakaoplantagerna använder barnslavar. (20)   Alldeles nyligen har bolaget varit inblandad i lobbing mot boskapsvaccination under utbrottet av mul-och-klövsjuka i Storbritannien år 2001. (20)

Erkänner Nestle någonsin sitt företagsansvar för mänskligt lidande orsakat av sin lednings- och produktionspolicy? År 2000 donerade Nestle $20 milj. till ersättningsfonder för förintelsens offer med yttrandet ”eftersom den juridiska efterföljaren till (nazist-) företaget Nestlé ändå accepterar sitt moraliska ansvar att hjälpa till att lindra mänskligt lidande, så mycket mera som denna orättvisa begicks inom företagets domän”.  (22)   Ett sådant åtagande att gottgöra ogärningar som drabbat en del av mänskligeten gör Nestles skenheliga exploatering av palestinska fabriksarbetare och investering i Israels apartheidstruktur ännu mer värd att angripa.

Vad begär vi av Nestle?

En  konsumentberoende  koncern som Nestle måste ha sina fingrar nära konsumenternas krav. (23)   Nestles koncernledning bör inse att araber  och folk med samvete världen över fördömmer Nestles ekonomiska och moraliska stöd till ett korrupt och rasistiskt socialt system. Nestle måste stänga sina fabriker i Israel och sälja sina andelar i Osem tills Israel accepterar Palestiniernas  rätt att återvända och deras nationella rättigheter i hela det historiska Palestina.  Om konsumenter i länder där Osems produkter marknadsförs i dag bojkottade dessa produkter skulle Osems israeliska fabriker göras ”lågproduktiva” och ställas inför nedläggning. Om Nestle inser att  det inte går att producera tillräckligt i Sderot/al-Najd, Kiryat Gat/Iraq al-Manshiyya och Nachsholim/Al-Tantura för att täcka kostnaden för affärer förlorade i arabvärlden och utomlands ges företaget inget annat val än att avstå från investeringar i Israel.

Araber är inte ensamma i sin bojkott av Nestle. Till de ovan nämnda grupper som bojkottar Nestle av andra lovvärda skäl har Storbritaniens största fackförbund UNISON och en viktig kristen grupp, Christian Aid sällat sig och lagt Nestle till sin lista över bojkottade Israeliska varor. (24)   Nestles israeliska äventyr började direkt efter uppluckrandet av den arabiska bojkotten år 1993. Låt därför bolaget veta att dina invändningar mot Israel inte har minskats genom ”fredsprocessen” utan snarare ökat.

Rapporten är gjord av Kirsten Scheid för "The Campaign of Boycott Supporters of Israel".

Skriv ett brev eller e-maila till Nestles huvudkontor och låt dem få veta vad du tycker om deras stöd till Israel!

(Översättning av Snorre Lindquist, Stockholms Palestinagrupp.

5 juli 2003.)

Klicka här för källor